Norra Kv. 04 4007

Särnmark, Anders Petter -1870

Näringsliv

Kolera är en tarmsjukdom orsakad av bakterien Vibrio Cholerae, som under 1800-talet tog 100-tals miljoner människors liv runt om i världen. Sjukdomen yttrar sig genom att patienten får kraftiga diarréer – och i och med det förlorar man såpass mycket vätska att man faktiskt dör av vätskebrist – ibland inom enbart ett dygn. Dödligheten (utan behandling) ligger på 50%. Bakterien kom från Indien ursprungligen, men första uppkomsten i Sverige var på 1834. Redan då hade den härjat i stora delar av Europa under nästan 6 år.  Eftersom bakterier var okända då, så var läkare hjälplösa. Man visste heller inte hur smittan spreds, och därför så var exempelvis traditionella tekniker såsom Karantän utan effekt.

Det var den brittiske läkaren John Snow som mellan 1849-1852 gjorde en medicinsk studie av Broad Street, i Soho i London – som kom att förstå smittspridningen först. Broad Street var tungt drabbat av Koleran, men vissa såg ut att klara sig utan problem. Snow såg att de som blev sjuka tog vatten ifrån en brunn som låg vid gatans latrin. De som inte blev sjuka, hade dock gemensamt att de alla var bryggeripersonal – och därför aldrig drack vattnet vid brunnen, utan bara öl från bryggeriet. Snow såg därför sambandet, att det var närheten mellan vattentillgångarna och latrinerna som orsakade koleraspridningen. Upptäckten spreds snabbt till Sverige.

Redan 1848 började man i Lidköping skissa på en plan på en ny vattenledning. Vattnet i Lidköping hade nämligen alltid varit dåligt – älven var smutsig från alla små industrier och hushållsavfall, och brunnarna inne i staden var illaluktande. I Råda fanns det dock bra vatten, men finansieringen av en vattenledning dit kunde man inte komma överens om.

Mellan 1851-53 så kom till slut Koleran till staden – två gånger. Staden hade åren innan drabbats av stadsbrand och den nya krisen blev svår att hantera. Stadens viktigaste personer dog, såsom läkarna och den rikaste handelsmannen Gustaf Lidbeck. Totalt dog ett hundratal personer i epidemierna, vilket motsvarar närmare en femtedel av stadens befolkning. Många läggs i massgravar som ordnats vid Nicolaikyrkan.

Vid denna tid har stadens styrande nåtts av informationen ifrån Snows studie i England, att det är vattentillgången som avgör. För att få en permanent lösning på problemet med det dåliga vattnet, beslutar den framgångsrike affärsmannen Anders Petter Särnmark att 1855 bekosta en ny vattenledning från Råda källa. Tillsammans med stadens apotekare analyserar man vattenkvaliteten där, och konstaterar att den är oförorenad. Staden köper rättigheterna till vattnet i Råda – rättigheter som staten ursprungligen innehade då Råda var en Kronopark. Särnmark donerar då 7500 riksdaler (ca 500 000 kr idag) till byggandet av ledningen. Arbetet börjar och byggmästaren importerades från Värmland och borrkarlarna från Dalsland. De borrade hål genom 700 stockar som valsades ihop till en ledning i ett dike från Råda till nyestans torg.

En reservoar byggdes på torget, där pumpen sattes. Inga grenledningar fick byggas till, utom för Särnmark själv – som fick till sin gård på Mellbygatan. Efter påtryckningar fick även J-P Schoug en egen grenledning till sin handelsgård. Det hela blev en bra affär för Särnmark – han fick årlig ränta om 5 % på donationskapitalet. Så helt välgörenhet var det ej!

Pumpen vid torget blev självklart helt livsnödvändig, det var den enda helt rena i stan. Alla Lidköpingsbor hämtade vatten därifrån, och långa köer kunde bildas. Ibland kunde vattnet ta slut redan tidigt på morgonen p.g.a. de tidiga ”vattenmadamer” som jobbade med att hämta vatten från pumpen till stadens industrier och andra företag. Klagomålen haglade, och det ledde till att pumpens vatten enbart fick brukas till förtäring, alltså ej till tvättning eller dylikt. Istället fick man tvätta i älven, på s.k. tvättflottar. Eller i stadens brygghus – som enbart var några få, ex: Gustafssons åkeri. Självklart blev pumpen också en naturlig mötesplats för både nyestans bor och gamlestans bor. Men framförallt upphörde nu kolerautbrotten. 1902 byggdes gamla vattentornet, och sedan dess har pumpen förlorat sin betydelse.

Särnmarkspumpen som den kallas idag, byggdes om och reservoaren togs bort och ersattes av ett konstverk av Gunnar Nylund 1968. Ifrån den flödar dock fortfarande Rådavatten! Särnmarks insats för staden har även förevigats i namnet på Särnmarkshuset och Särnmarksgatan!