Norra Kv. 05 5003
Wennerberg, Gunnar (d.ä.) –
Präst
Gunnar Wennerberg d.ä. Är mest känd som fadern till Gunnar Wennerberg d.y. Alltså den stora skalden. Det hela börjar i och med att Gunnar Wennerberg d.ä. 1817 flyttar till Prästgården i Lidköping (idag känt som Wennerbergsgården). Där skulle Gunnar jobba som kyrkoherde. Han och hans hustru Sara Klingstedt var nygifta och redan den 2 oktober 1817 föddes deras första barn, Gunnar (d.y.).
Gunnar (d.y.) hamnade i Katedralskolan i Skara vid 12 års ålder! Han studerade där i 8 år innan han blev student i Uppsala 1837, där han läste konsthistoria. Han skulle sedermera bli docent i just konsthistoria i Uppsala. Det var under studenttiden i Uppsala som han skrev huvuddelen av ”Gluntarne” – ett verk med 30 sångduetter för baryton och bas. Ordet ”glunt” är för övrigt ett uppländsk dialektord och betyder pojke.
Gunnar fick sitt stora kulturintresset från föräldrarna. Gunnar (d.ä.) och Sara hade ofta musikaftnar hemma på gården, även när sonen Gunnar (d.y.) hälsade på. Dessa aftnar utvecklades till Lidköpings viktigaste kulturella inslag under 1800-talets mitt, i takt med att Gunnar (d.y.) gjorde sig allt kändare runt om i landet. Han fortsatte också sin akademiska bana som lektor i filosofi vid Skara gymnasium. Men mot slutet av sitt liv var han en av rikets viktigast politiker, först som tjänsteman på ecklesiastikdepartementet (Idag: Utbildningsdepartementet), och sedan som ecklesiastikminister (men utträdde ur regeringen 1875). Han var påtänkt som biskop i Skara, men eftersom han ej var prästutbildad – kunde han inte väljas.
Istället blev han landshövding i Kronoberg och utsedd till riksdagsledamot i första kammaren.
Gunnar (d.y.) dog sedan 83 år gammal den 24 augusti 1901 hos sin svåger Axel Rudenschöld på Läckö Kungsgård. Samtidigt som Gunnar låg för döden hölls ett nordiskt studentmöte på Läckö slott. Studenterna fick höra om den store skaldens dödskamp på kungsgården och gick dit och sjöng gluntarne för honom utanför fönstret. Han hade ingen ork att resa sig och vinka, men han lyfte sin ljushållare upp och ned vid fönstret för att visa sin uppskattning. Begravningsgudstjänsten hölls i faderns gamla arbetsplats: Nicolai kyrkan i Lidköping, och i en stor procession med Uppsalastudenter följde likvagnen genom staden. Stoftet fördes dock till Odensvi i Småland, där han idag är begravd.
Wennerberg, Gunnar Brynolf 1823 – 1894
Konstnär
Son till Gunnar W (D.Ä.) och bror till skalden Gunnar Wennerberg. Växte upp på Wennerbergsgården och utbildade sig i Köpenhamn, men hamnade sedermera i Düsseldorf på Köninglich Preussische Kunstakademie. Där blev han lärjunge i den s.k. ”Düsseldorfskolan”, en skola med fokus på vardagslivsmotiv. Han återvände kort hem till föräldrarna i Lidköping, men längtade utomlands och hyrde därför en atelje i Paris. Där blev han kollega med konstnären John Arsenius. Han återvände efter en tid tillbaka till Lidköping, och gifte sig med Georgina Schoug. Hon dog 1870, och då gifte han sig emellertid med Eugenia Schoug, Georginas yngre syster. De bodde på Kronogodset Djurgården vid Ullersund, där Brynolf bedrev lantbruk och ett eget stuteri. Om vintern målade han, och hans målningar blev internationellt kända för sin mjukhet och nyanserade färger. Hästar och vinterlandskap var hans favoritmotiv. Flera konstnärer besökte honom på Djurgården, och hans gård blev ett av landets mest välkända konstnärskollektiv under sin tid.
