Norra Kv. 05 5204                                                                                                                                                                                                                                      

Hartung, Carl Fredrik -1950

Näringsliv Porslin              

Per Nyman var affärsman specialiserad på porslin runt förra sekelskiftet. Då var det Gustavsberg och Rörstrand som hade monopol på porslinsmarknaden i Sverige. På 1890-talet var Per verksam med att sälja importerat tyskt porslin till återförsäljare runt om i Sverige.

Han sålde även penslar och färg till olika porslinsmålerier, men skötte även beställningar på omålat tyskt porslin.

I Ystad träffade han Carl Fredrik Hartung på Johan Ekelunds porslinsmåleri.

Carl var konstnärlig ledare där. Carl Fredrik var utbildad i Tyskland och hade nyligen gift sig. Därför hade han bett om en löneförhöjning med 1 kr 50 öre i veckan (till 18 kr totalt), men fått nej av sin chef Johan Ekelund. Chefen visste nämligen att Carl Fredrik inte skulle kunna hitta något annat jobb - porslinsmålare var inte efterfrågade i Sverige, annat än på Gustavsberg och Rörstrands fabriker i Stockholm -  men de anställde enbart personal som redan var upptränade på deras fabriker.

Per Nyman var dock imponerad av Carl Fredriks arbete, och erbjöd Carl ett nytt jobb – på hans nystartade porslinsmåleri i Örebro – Nymans Porslinsmåleri AB. Carl tog det. 2 år senare, alltså år 1900, flyttade företaget till Lidköping. Hartung passar då på att ta med sin gamla jobbkompisar från Ystad.

I Lidköping fanns bra förutsättningar för porslinsindustrin. Bra hamn för import av kol och porslin. Gott om orörd tomtmark för expansion i västra hamnen (då ”västra sannorna” som bestod av utfyllnadsmark). Fram till 1908 blir Nymans porslinsmåleri i Lidköping mycket framgångsrikt, vilket var tack var Hartungs konstnärskap. Nymans porslinsmåleri hade dessutom ett stort nätverk av porslinskunniga experter och konstnärer och man anställer allt fler. Hartungs egna kontakter ifrån Tyskland kallas in och anställs för att konkurrera med Tyskland.

Nyman hade redan nu en plan på att bygga en helt ny porslinsfabrik och lämnar 1908 ut ett aktieteckningsprospekt till allmänheten för ”Lidköpings Porslinsfabrik AB”.

Han visar på flera skäl till varför Lidköping ska börja tillverka porslin: Det fanns inga andra renodlade fältspatsäkta porslintillverkare i Sverige, men många framgångsrika porslinsfabriker i Tyskland. Rörstrand och Gustavsberg tillverkar bara fajans, och det tyska importerade porslinet är dyrt. En inhemsk produktion hade kunnat ersätta importen av tyskt porslin, och därtill gjort den billigare utan tullavgifter! Konkurrensfördelarna var alltså många. Fältspat, kvartslera och kalk fanns det gott om i Sverige, medan stenkol och kaolin var tvunget att importeras från England – men även de tyska konkurrenterna var tvungna att importera sitt därifrån!

Många blev övertalade och köpte aktier – nästan halva Lidköpings ”elit” gjorde det, samt staden själv. I styrelsen satt Per Nyman som ordförande och bl.a. Linus Westberg som ledamot. Fabriksbyggnaden stod klar 1911, byggt i Söne-tegel av Backlöfs och Almbergs byggfirma. Det första porslinet stod klart 1912.

Under första världskriget (1914-1918) blev det svårt att importera porslin, och den Inhemsk produktion blomstrar! ALP blir därmed oerhört framgångsrikt. Nu köps företagets aktier upp av Ernst Wehtje, som är koncernchef på IFÖ verken, samt av CG Herlitz på Arabia. Dessa herrar har redan tidigare köpt upp det konkursmässiga Rörstrands porslinsfabrik, som grundats i Sthlm och sedan flyttats till Göteborg. Wehtje och Herlitz anser att Rörstrands varumärke är mer etablerat och känt än ALP, och beslutar sig för att lägga ned Rörstrands verksamhet i Göteborg och låta ALP ta över varumärket 1923. ALP byter då officiellt namn till Rörstrand. Resten är historia!

Kort sagt: hade Carl Fredrik fått 1:50 mer i lön – hade vi aldrig haft Rörstrand i Lidköping.